Stina S

Oj vad tiden har gått! Jag glömde helt bort min blogg ett tag och när jag väl kom ihåg den så har jag inte tagit mig tid att uppdatera. Men NU, och vad mycket som har hänt sedan sist!

Det är nästan ett år sedan jag uppdaterade, men då får det här bli en bra träning för mitt minne. 

Den största skillnaden är väl att vi bor i Kiruna igen och inte i Övik. Ja, och vi flyttade hit därför att jag fick jobb som studie- och yrkesvägledare på en gymnasieskola. Jag fick jobb i januari och började arbeta i april, fastän jag hade två månader kvar av studierna. Aja, jag tyckte ju att jag var lyckligt lottad som hade ett jobb färdigt innan examen, så det var bara att göra en bra deal med chefen och sedan bita ihop. Jag började jobba 40% för att hinna bli klar med studierna och få min examen. Jag tackar gudarna för en förstående chef och brist på utbildade studie- och yrkesvägledare i Norra Norrland. Jag behövdes, därför fick jag tid till att svettas och med ångesten värkandes i bröstet slita ihop examensarbetet. Och det var inte de högre makternas förtjänst, utan min och Paulinas. Vi rodde skiten i land och i början på Juni lyfte en sten från våra axlar. Champagne har aldrig smakat så bra som i Umeå när vi firade ett godkänt examensarbete! Under tre års studier har jag aldrig mått så bra som den dagen.( Under tre års studier har man väldigt mycket ångest, lider av stress och sömnsvårigheter, håravfall, migrän, och nedsatt immunförsvar. Men det är bara en parentes, inget jag skulle säga som studievägledare)

 

             

   Många fina minnen från studietiden...speciellt den här...

 

Backa ett steg nu, tillbaka till Januari. Jag erbjöds jobbet jag hade sökt och ambivalens uppstod. Vill jag? Hur gör vi nu? Jag, Johan och Nila. Efter en del prat och funderingar kom vi fram till att jag skulle ta jobbet eftersom det var en chans värd guld. En utbildad, hyfsat ung människa, är ingenting utan erfarenhet. Då var det alla andra bitar som skulle lösas. Bostad, flytt 70 mil, sysselsättning för Johan. Men först åkte vi upp till Kiruna i början på februari för att jag skulle göra praktik på min blivande arbetsplats i 8 veckor. Det var slutskedet på utbildningen och jag hade inte fått någon praktikplats i Övik. Vi planerade för våra 8 veckor i Kiruna, packade fler väskor än vi kunde bära och såg ut som en kringresande cirkus på tåget mellan Övik och Kiruna. Jag , Johan och Nila. Vi lämnade lägenheten i Övik med alla våra levande blommor i Sanna och Linus händer, med strikt order att de skulle ta hand om dom som sina skötebarn. Vilket jag inte har något att klaga över eftersom blommorna levde när vi kom ner igen, 8 veckor senare. De kommer lyckas som föräldrar, blommorna var en prövning. 

 

Jag hade kommit överens med bossen om att börja jobba i april, så direkt när vi anlände till Övik var det bara att börja packa. Flyttlasset gick i mitten på April, och tre vilsna själar gick en väldigt osäker framtid till mötes. Vi anlände till Kiruna, hemlösa och hungriga. Nä, inte vet jag om vi var hungriga, men hemlösa var vi. Vi var ganska överens om att flytta in hos föräldrar/svärföräldrar i vuxen ålder inte var det roligaste beslutet vi behövt ta, men vi är otroligt tacksamma att vi fick det. 

Efter jag avslutat mina studier började jag jobba heltid. Under sommaren åkte alla vi känner bort på semester, så det vara bara att vraka och välja vilken bostad vi ville ha. Vi kände oss kungliga, som att vi hade lust att sälja alla bostäder vi hade tillgång till för att sedan bada i pengarna. Men så kan man ju inte göra, speciellt inte när det är andras bostäder. Okej, så sommaren tog slut och friheten med den. Men ibland slår turen till som en klapp på stjärten, för i augusti fick vi flytta in i en lägenhet. En nyrenoverad lägenhet dessutom, det ni! Inget lyhört, välbott gammalt ruckel där alltid något inte fungerar. Vilken känsla...och här bor vi, och trivs bra. I lägenheten trivs vi, Kiruna är en annan sak.

 

 

 

 

 

Nu är det höst, trodde jag, men det är ju faktisk vinter. Igen. Sommaren gick fort, men jag måste nog säga att det är bland de bästa, om inte DEN bästa sommaren jag minns. Jag har upplevt så mycket roligt och mått så bra. Även om jag har jobbat och bara haft två veckor semester, så har jag jobbat med något jag vill och då gör det inget. I början av sommaren fick jag veta att jag ska bli moster...Iiiiiiih!!! Jag började böla och blev sådär löjligt rörd som jag tycker att alla borde bli, för något jag väntat på hela mitt liv(kändes det som) skulle nu bli verklighet! Fattar ni?! Jag ska bli moster! Ett litet mirakel ska komma till världen i februari, och jag ska få äran att vara lill-trollets moster! Shit..det är stort, tänk på det. Det känns som att det är jag som är gravid, för jag spricker av känslor och lycka när jag tänker på det. Sanna och Linus kommer inte ha det lätt...tänk att ungen har en moster som är besatt, innan lillan ens är född. 

 

Annat kul som har hänt är att jag gav Johan en resa i 30-års present. Han fyllde år i maj och i slutet av Juli stack vi till Italien! Monterosso, Vernazza, Corniglia, Manarola, Riomaggiore, here we come! Wow, vad vackert, annorlunda och härligt det var. Äntligen fick vi smaka på Italien, och vi vill ha mer! Men nu blir det inte mer om det här på bloggen. Jag är alldeles för trött för att lägga in bilder och berätta om resan, det kommer sen. Den ofödda stjärnan har tagit all min energi. Och Nila, hon har krävt så mycket uppmärksamhet idag. Sen kan det också vara jobbet...och att jag suttit med det här i en timme. Jag avslutar nu då, sakna mig inte för mycket! Jag lovar att uppdatera snart igen.